Bara för att jag alltid var den glada människan så ska jag särbehandlas, inte på ett bra sätt dessutom utan mer:"Nej hon klarar sig själv, hon är stark, det glömmer hon vi kan såra henne för hon är ju ändå alltid så glad." Och nej det stämmer inte, just nu är jag så jävla arg över hur vissa lärare på min förra skola behandlade mig. Den dagen då jag bara kollapsa ihop så sa lärarna när jag låg där på golvet, halvt vaken:"asså vi går på lunch, haha lycka till!" Ingen ringde ambulans, ingen hjälpte mig till skolsköterskan, ett blodkärl hade ju förfan kunna gått sönder?!?!? WAZZUP MED DETTA. Ne nu är jag rikligt förbannad när jag tänker på det, och snart firar jag ettårsjubileum med mig själv. skål fanny, det har varit den värsta tiden i ditt liv.
Tur jag har vänner som bryr sig. Men nu vill jag bara finna mig själv igen.
