>

plysch

jag vet fan varken ut eller in längre. Vad hände egentligen? Var det någon som slog mig i huvudet med en stekpanna eller vad har gjort mig så jävulst förvirrad? Inte bara att jag glömmer saker, jag kan inte ens bestämma åt mig själv eller veta hur fan jag känner. Jag känner ingenting, ingenting. Wazzup med det? Varför är det ingen som kan ge svar på mina frågor förutom jag själv. Fuck life säger jag bara, fuck the system.
Jag känner faktiskt något, något som säger att jag behöver vara ensam ett tag. Men hur fan ska det gå till när skolan börjar om mindre än en vecka och hundratals ansikten strömmar mot mig hela tiden? Önskar jag kunde stanna tiden ett tag, bara ett litet tag för att reda ut min ihoptrasslade hjärna. Men både du och jag vet ju att det är omöjligt, men om jag bara kom bort ett tag och slapp tänka på andras känslor, och istället vad som är bäst för mig, det skulle vara drömmen.
Med detta säger jag fan tack och hej. Tänker fly ett tag, det blir nog afrikas savann eller något annat farligt, för who cares liksom, det är ju bara jag, en av 6,6 miljarder människor, trodde jag seriöst att jag var någon speciell?Face the fact, jag är fan bara en i mängden.

Postad i: fanny Kommentarer (0)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: