Tears are falling down.

Jag har varit emo. Har legat i min säng hela dagen och gråtit. Lugn allihop. Jag har gråtit till One Tree Hill. Det var bara så himla sorgligt så det gick inte annat än gråta. Jag är en person som har väldigt lätt att gråta till filmer. Jag lever mig verkligen in i dem. Till exempel i Harry Potter och dödsrelikerna då Dobby dör. Alltså då går det inte göra annat än gråta. Fy så hemskt! DOBBY KAN SERIÖST INTE DÖ. DET FÅR INTE HÄNDA. Ja nu ska jag sluta med detta, haha. Har jag sagt att jag tyckte att gårkvällen var hur trevlig som helst? Den ägde hårt. I loved it. Faktiskt. Ikväll ska jag ner på stan och plugga till skoterkortet med världens bästa Lydia.