viktigt: ät pepparkakor. annars kommer du såra människor som betyder allt. krångla till allting och sen finns det inga svar. utan svar finns det inget rätt. då kan besluten bara bli fel. så ät för gudsskull pepparkakor.

på den seriösa sidan, såra inte människor som betyder något. det är alldeles för högt pris för det.

men det är väl bara bra att se 5 år yngre ut än vad man egentligen är... hursomhelst är jag fan 17 år och det påminner om VERONICA MAGGIO som jag och mina polerz ska kolla på den 8e. så sjukt taggad hon är finis.

ja det var allt för mig, mår förövrigt riktigt illa men who cares, dags för läsk

ikväll hade vi på bloggen (cheerios. gilla oss på fb dirr) spelning på schmäck. det gick bra! :) <3 har haft fullt upp hela veckan, imorgon väntar gitarrlektion, redovisning sen konsert hela kvällen. fikade med finaste julia i väntan på bussen. mysigt. nej nu ska jag fan sova så hörs vi någon annan dag. puss.

/fanny

De senaste månaderna har varit de värsta i mitt liv, och att höra att jag är mesig och svag gör det inte lättare precis. Ingen av er vet egentligen hur det är, för det är ju bara jag som vet hur jag själv känner, och känslor kan knappast diskuteras eller nekas, eller hur? I 18 månader har jag varit sjuk, jag kan inte räkna hur många gånger jag tagit ekg;n, hur många läkare jag haft eller hur många rör blod som pumpats ur mig. eller hur många olika mediciner jag tvingats äta utan reslutat. Hur mycket stryk magen fått ta av för starka mediciner. Idag gjorde jag en magnet/skiktröntgen. Om någon vecka ska jag till klinisk oral fysiologi. Febern och illmående varje dag är fortfarande kvar men who cares om jag inte har kraften att kliva upp vissa mornar, det har ju blivit en vana. Revbenen trycker på lungorna och hjärtat men det är inte heller något att bry sig om egentligen. Jag minns inte ens hur det känns att må bra, jag kommer inte ihåg känslan då allt var okej. Fasaderna jag lyckats hålla upp under 18 månader har börjar krakulera och rasa.

Den psykiska biten har inte heller varit lätt, att gå runt i flera månader och fortfarande ovetandes om ifall allt en dag kommer att lösa sig. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte om det blir bra. Jag vill inte operera käken och riskera att bli förlamad i ansiktet? Jag vill inte operera armen och inte få spela gitarr nå mer. Jag vill inte äta mer tabletter som förstör min röst. Det kan verka som skitproblem för dig men för mig är det viktigt. Jag har blivit sviken av andra allt för många gånger, jag kan inte svika mig själv, inte den här gången. Jag måste kämpa vidare och ta mig igenom allt. Men hur stark ska en människa egentligen behöva vara? Hur fan ska jag dessutom orka med skolan?

Så, fuck you all som säger jag är svag, det gör mig inte friskare. Det finns så sjukt mycket idioter därute. I sverige är vi så sjukt bortskämda men jag ska inte behöva må såhär heller. Jag anser inte att det är ett liv. Jag har blivit som en jvla zombie/robot men med känslor. Jag tror kärlek från folk runtomkring bygger upp mig inifrån och ut. Det är väl just kärlek och vänskap som hållt mig kvar. Jag är starkare än jag själv trodde, och ingen ska lyckas sparka på mig som redan ligger ned. Jag ska klara det. Snart är nog allt över. Jag ska fan kämpa tills jag faller ihop och dör, då kanske det äntligen syns hur otroligt nära bristningsgränsen jag är.
Peace. coolt om du pallat läsa allt. hjärtat känns lättare iallafall.

nej jag tänker inte använda komman det blir mer dramatiskt utan.

seriöst jag har haft väl 10 olika läkare senaste året och nu när jag ÄNTLIGEN ska få fixa min arm, så blir jag skickad till lycksele när det lika gärna kan göras i umeå? WTF fan vad less jag är. dessutom är det på jazzfestivalen.....................................

förövrigt har jag hängt med lyddan och katarina och käkat pizza sen drog vi till mattecentrum och räknade med peter heheheheheh roligtroligt<3

Är inne på förkylningsvecka nummer 6 och ber till förkylningsgudarna att halsen och skalet som bär min själ ska bli friskt till dagarna innan min födelsedag. Då det är dags att inta scenen på norrlandsoperan. spännande. nervöst. förväntasfullt. What else?

Tror det blir en tidig kväll, eller det får jag för mig alla kvällar men imorgon blir typ världens längsta dag. Nu ska jag sluta vara så jävla deprimerad och istället hälla ut det förbaskade teét. So long hongkong! // Fanny

Fan vad djupt.

jag mår inte så bra men gitarren räddar mig från verkligenheten.. jag går typ in i trans.. inte så kul att blogga när man inte mår bra men jag vill bara säga att jag lever!

förövrigt har dom tagit bort min busshållplats.

vi har chillat på skolan, jag har lirat latin med folk osså efter skolan va jag o katarina o några fler och övade lovsång, det va fett! och för mig imorrn blir det en skum blandning med jazz på skolan, och dödsdisco-rep med AWFAM på kvällen, tagga det!

i övrigt, AWFAM hade sjukt bra gig i helgen på STAND UP AND SCREAM, vi har lagt upp en full set-video med hela giget, OCH vi nådde idag 500 fans på facebook! woooooooooo jag är glad

Länk till Full Set: http://www.youtube.com/watch?v=E9YGtJ3gjJs